Marknadskrafterna eller den egna plånboken har aldrig fått styra mina val i livet. Visserligen är ekonomin en realitet som måste tas i beaktande vid de val vi gör, men det är inte detsamma som att låta den styra.

Språket och kärleken är till syvende och sist navet i det som utgör min levnadsbana, och båda är oändliga i en ändlig värld. Därför behövs en avgränsning i den ändliga världen. Kärleken måste slå rot, hitta sin rytm och inre logik och språket - när vi pratar om litteratur - behöver en konstnärlig avgränsning i distinkta faser, fraser, ramar, något vi kan greppa i en fenomenologisk reduktion. Tillsammans skapar dessa sedan en rytm och en lekfull dans. Det är därför jag föredrar det lilla formatets avgränsande och distinkta uttryck, som till exempel i novellen, novellan, dikten, essän och hypertexten. Dessa har även blivit formerna för mitt författarskap.