K går förbi varje dag. Hon har nyss kommit hem från en internationell konferens i Asien. Vid hemkomsten var hennes inbox överfull.

— Jag fick SPAM i Asien, kom hon fram till genom sitt vanliga huvudlösa tjatter och en våg av xenofobi nedgrävd djupt inom sig vällde upp.

Britta

”Varför tillåta förändring”, sa Britta, och stängde dörren. ”Förändring är aldrig till min förmån”, fortsatte hon när hon kommit in, ”jag har en lön jag inte kan leva på, förändring kommer inte förändra det”. Och livet fortsatte på Kocksgatan 99 som det alltid gjort.

Tilda

Tilda sveper förbi en hemlös man på gatan. — ”Nej, åh nej, jag vill inte ha något sådant i min kropp”, säger hon för sig själv. Tildas språk är rent och och oförfalskat, hennes kropp intakt, hennes kön oklanderligt. Hon är den som står förundrad förbryllad inför livets obsceniteter och hemskheter.  — ”Nej, åh nej, jag vill inte ha något sådant i min kropp”, säger Tilda.

Nej, hon är tämjd; hon har inte bara lärt sig att hålla kroppen sin ren men huset sitt också. Hon rengör och hon polerar, hon rensar ogräs i sin trädgård och rensar ut sopor, ohyra, fimpar och utstötta i vartenda hörn. Tilda fäster alltid en blick av fördömande på det hon inte kan se; får ångest  av det som går bortom hennes synfält.

Jag är därför jag underkastar mig själv, skulle hon kunna säga, om hon inte vore så lyckligt omedveten. Men det är därför hon stannar i lustiga husets spegel som bekräftar henne. Och hon justerar sitt beteende så som hon lärt sig av sin KBT-terapist, drar i några trådar för att rätta till små distraktioner, springer en mil eller två innan hon fortsätter rensa ogräs i trädgården sin.