Telematik
Där stod du i hallen. Ett hologram tecknat mot väggen - det var så comme-il-faut -. Föga visste jag att döden knackade på din dörr.
När du dog
Fredag
Plötsligt viker sig benen
segnar mot marken. Snön fångar upp,
snö, kallt, halt, kommer inte upp. Åldern
gör sig påmind, får hjälp av en utsträckt hand.
Måndag
Måndag morgon. Ett fladder på datorskärmen, i övre vänstra hörnet, pockar på uppmärksamhet, som så många gånger de senaste åren.
Jag har vant mig, säger för mig själv:
”någon, något vill mig något, var uppmärksam, det visar sig snart”.
Onsdag
Plötsligt upphör fladdret frampå eftermiddagen, för att aldrig återkomma. Lugnet sprider sig.
Tar itu med avvecklingen av mitt företag som går på knäna. Nöjd med det första steget, sprider sig lugnet.
Torsdag
Möts av tidningsrubriker. P hittad död på onsdagseftermiddagen. Dog på måndagsmorgonen.
Kraschar. Sorg, gråt, ilska.
Lördag
Halkar/slås till marken på en balkong. Smärta, det svartnar framför ögonen på mig. Faller.
Måndag
Bruten handled. Med gips och Citodon bär jag min smärta utanpå, och inuti.
Och ändå
När du dog fylldes min själ Tills döden förenade oss
Plastiska kroppar - i skratt och lek - när vi mänger oss i grumliga vatten – där rummet och tiden kröker sig - Mot singularitetenLäs mer om vägen hit i En sällsam kärlek