Molly

Molly kommer vaggande förbi. Hon har ben som ser fyrkantiga ut till formen, vilket framhävs av de korta byxbenen som fladdrar runt hennes vader. En del anser att hon är en flitig kvinna som alltid hittar en utväg där hon far omkring på sitt beskäftiga sätt, fast hon påminner mer om sjömannen Karl-Alfred när hon vaggar fram i en till synes egen komisk serietidning.

Hon hade växt upp i livets hårda skola. Redan vid tidig ålder hade hon och hennes far slutit en pakt. Hon gick med på att vara en ordentlig flicka om hon som belöning fick en rejäl portion brylépudding, vilken de ofta delade på i brist på ett ömmande hjärta.

Trots att hennes lydnad gick över i fetma, fortsatte hon äta för inget behagade henne mer än att se hennes fars godkännande öga. Till slut blev hon sin fars ögonsten, hans eget verk. Tiden hade gett honom rätt. Han var stolt, och Molly sken i ljuset av hans öga.

Molly befinner sig ständigt i tornet hon byggt för att övervaka sina undersåtar. Och då hon sedan barnsben är en smart strateg, använder hon sig av det hon en gång lärt sig för att fängsla dem vid henne, vilket inte är så svårt då de fängslas av denna beskäftiga kvinna.

”Okej”, kunde hon säga till den som sökte råd av henne ”nu har jag inte bara lyssnat på dina äktenskapsproblem utan jag har även talat om för dig vad du ska göra. Jag har gett dig en halvtimme av min tid. Nu måste jag jobba över i kväll”. Det fungerade alltid. Den fängslade återvände till sin anvisade cell, skuldtyngd över att ha tagit upp så mycket av hennes tid, och aningens skamsen över att Molly än en gång dragit åt navelsträngen ännu hårdare.

Molly insåg emellertid att hon kunde inte gå för långt. Ibland gav hon utrymme för den fångades excentriciteter. Som när den fängslade ville ordna en fest på ett av stans inneställen. Det gick emot hennes inriktning i livet men ”hur kan det skada mig”, tänkte hon, ”om den fängslade fixar en fest ingen vill ha, om jag ger honom det nöjet och han tror han agerar på eget bevåg”. Den fängslade kände sig sedd och uppskattad, och navelsträngen drogs åt. Molly log förnöjt då den fängslade nu skulle gå i hennes ledband med glädje och tillgivenhet, åtminstone för tillfället.

Max

Max kommer ut från salladsbaren i gathörnet och plötsligt får han syn på bankomaten på andra sidan gatan. Han blir iskall då han förstår att han blivit lurad. Ja, han har blivit lurad. Utan tvekan.

Han tittar förstulet runt sig, ögonen sänkta. Varför, åh varför, hade hans chef Molly bett honom hämta hennes lunch? Varför hade hon inte gjort det själv då hon strax innan gått till bankomaten för att hämta ut pengar, just innan hon skickade iväg honom att köpa hennes lunch? Det hade inte varit kö i salladsbaren. Så varför? Varför hade hon skickat honom på ett ärende hon kunde ha gjort själv?

Han går tillbaka till kontoret med en doggy bag i sin välformade hand och kroppen sin genomdränkt av förnedring.